I’ve been standing at the edge of the water…

I’ve been standing at the edge of the water…

Egentligen är jag ganska dålig på att lyssna på sångtexter. Och har alltid varit. Konstigt egentligen eftersom jag alltid lyssnat på oerhört mycket musik och nästan alltid har en låt spelandes i huvudet. Det är väl mer så att jag fastnat för sound, rytm, stämningar i låtar.

I’ve been standing at the edge of the water
‘Long as I can remember, never really knowing why

Men så plötsligt hör man en sång med liksom nya öron. En textslinga som biter sig fast. Och vägrar försvinna. Fast man hört denna låt femtielvatusen gånger på radio, och den spelas fortfarande flera gånger om dagen, så är det liksom som att man hör den för första gången.

Every turn I take, every trail I track
Every path I make, every road leads back

Och man inser hur sann denna text är. Åtminstone delar av den…

See the line where the sky meets the sea, it calls me
See the light as it shines on the sea, it’s blinding

Nej det är väl egentligen inget större mästerverk, denna låt. Den lär inte gå till historien. Men den passar bra till min bild. Eller tvärtom. 🙂

If the wind in my sail on the sea stays behind me
One day I’ll know, how far I’ll go

 

How far I´ll go ~ Alessia Cara

There are no comments