Skagen ~ en reseberättelse

Skagen ~ en reseberättelse

Direkt när vi kommer över krönet och ut på den plana stranden ser jag det, det där som man hört talas om så mycket och som ska vara alldeles speciellt. Ljuset! Jo det stämmer verkligen, det där ljuset är helt magiskt, och den vita sanden och vattnet som skiftar i grönt och turkos gör detta till ett synintryck som nästan tar andan ur en… Stannar upp några sekunder och betraktar denna vy. Sedan tar jag en bild, just den här ovanför.

Det är roligt det där hur ens vägar kan korsas här i livet. Precis som vågorna korsar varann där ute på Grenen, som platsen längst ut på Skagens spets kallas. Vi var en liten grupp på fyra fotografer som gjorde denna resa tillsammans.  Både gamla goda, och nya härliga vänner. Hur denna grupp kom att bildas är för långt att beskriva här, men det är ju som oftast på Facebook det händer..

Det där med semester när man är naturfotograf, brukar innebära allt annat än just semester… Och denna resa bekräftade verkligen den regeln. Så efter en tidig frukost första morgonen begav vi oss ut till Grenen. Och möttes av Ljuset med stort L… Verkligen helt magiskt! Så vackert. Två av oss promenerade hela vägen ut, medans vissa stannade någonstans halvvägs. Och vi konstaterade, att vi hade en fantastisk tur med vädret! För när man ska fotografera vill man ju absolut inte ha strålande solsken. Utan just sådana här moln, åtminstone om jag själv får önska! Klicka på bilderna för större storlek! 

Korsande vågor

Vände mig om och tog en bild inåt land, mot fyren

Det är skönt när de man umgås med är lika fika- och kaffesugna som man själv brukar vara! En fika inne i mysiga Skagens centrum satt fint efter denna fotorunda! Därefter gick färden till Gamle Skagen och ”Solnedgångsstranden”. Och kameran åkte fram igen såklart!

Tacksamt att komponera med de stenformationer som fanns utmed hela stranden. Undrar just vad de använts till?

Nära havet vill jag bo…

Härefter styrde vi mot ”Den igensandade kirke” och jag blev ganska besviken. Det såg inte alls ut som jag föreställt mig efter att ha sett bilder härifrån. Dessutom började det regna. Efter att ha tagit en obligatorisk bild som inte är värd att hamna på bloggen, åkte vi till en plats jag hade stora förhoppningar om! Råbjerg mile. En 40 meter hög och en kvadratkilometer stor sanddyn som sakta men säkert håller på att flytta sig tvärs över hela Jylland. Och vi fick lära oss, att vädret växlar väldigt snabbt här. Molnen sprack upp, och än en gång fick vi en riktig önskehimmel!

Alltså, när man ligger i en ”sandöken” i motvind och fotograferar med kameran 5 cm över backen, då blir man mer eller mindre blästrad. Känner hur den timglasfina sanden fastnar på läppar och i hårfäste och det bara rasslar när den träffar kameran. Hur mina stackars kameror ser ut invändigt vill jag inte tänka på… Men häftiga bilder blev det! Detta landskap överträffade verkligen mina förväntningar! Otroligt läckert. Bara att andas in, hålla andan och böja sig ner… Bilderna är fotograferade på frihand.

Härefter ville vi fotografera solnedgången på ”Solnedgångsstranden” – var annars – så efter en kvällsmat på vår favoritfiskrestaurang i hamnen begav vi oss tillbaka dit. Väntade förgäves på att det skulle bli en sådan där snygg glipa vid horisonten. Så det blev bara några mobilbilder från ”Solnedgångsparkeringen”.

There´s a crack in everything…

Nästa morgon skulle vi möta ljuset ute på Grenen, var annars! Klockan stod på 04:00, men man vet ju att man aldrig ångrar en tidig fotomorgon… Efter en uppfriskande morgonpromenad utmed stranden möttes vi strax efter 05 av denna syn.

En vy inåt land även denna morgon, när ljuset blivit lite starkare.

Nästan exakt en timme senare beslöt vi att det var färdigfotograferat. Började vår vandring tillbaka mot parkeringen. Fast några bilder till utmed vägen fick det bli…

Kan ju säga att en varm dusch och en god frukost inte var helt fel! Förmiddagen ägnade vi morgonpigga sedan åt bildredigering och lite slappande på rummet, medan våra reskompisar åkte med ”Sandormen” ut till Grenen. När det var dags för lunch sågs vi igen, och beslöt att åka till Hirtshals. ”Det finns alltid en bra fiskrestaurang i varje hamn” och jajemän, det stämde bra! Sakteliga letade vi oss sedan tillbaka till Skagen under eftermiddagen, med lite korta fotostopp.

Middagen intogs tidigt, på vad som enligt skylten utanför skulle vara ”Skagens bästa restaurang” men som visade sig vara raka motsatsen. Så… nog om det! Än en gång delade vi sedan upp oss och vi tjejer åkte tillbaka till fantastiska Råbjerg Mile igen. Tanken var att fånga den nedåtgående solens skuggor i alla fina sandmönster. Men, jag tyckte att det var väldigt mycket mer svårfotograferat denna gång. Fast några bilder blev det förstås! Läckert ljus blev det när hela landskapet för en kort stund färgades helt rosa..

Så sammanstrålade vi på ”The Old Irish Pub”. För några kalla öl är väl ett måste när man är i Danmark… Och nästa morgon skulle färden gå tillbaka mot Sverige igen. Stort tack, mina reskompisar, för en jätterolig helg!

There are 4 comments

    • ulrikaarnell

      TACK Lena!! Härligt att höra! Det är en helt underbar plats. Var där för första gången men absolut inte sista. Att stå på Grenen och se vågorna rulla in från två håll var magiskt! 🙂

    • ulrikaarnell

      Tack Brita!! Jag hoppas innerligen du får uppleva Skagen någon gång. Kan tänka mig vilka magiska bilder du skulle kunna få till. Ha det jättebra du också! 🙂


Post a new comment